Tjejvätternrundan – inte bara för tjejer

Denna tur bjuder på flera historiska sevärdheter, magiska vyer och en nära relation med vindarna på slätten. Det är en runda som lämpar sig allra bäst för söndagstempo och många stopp men gör sig även bra som hård träningsrunda.

Vi börjar vår resa i vårt eget cykelmekka Motala och beger oss längs den gamla riksvägen mot världens vackraste Vadstena. 

Det är lite för tidigt för att stanna redan efter 17 km men eftersom vi cyklar genom staden skymtar vi Vadstena slott, mysiga gränder och den enorma klosterkyrkan på håll. 

Efter det väntar den riktiga slätten, det är helt platt men det som ser ut att vara lättcyklat flackt är nästan alltid överraskande tungt på grund av den ihärdiga sydvästvinden som kommer rakt från Vättern här. 

Under loppet Tjejvättern är den första depån i Borghamn vid foten av Omberg, men vi som har varit med förr cyklar glatt förbi.  Direkt efter depån väntar nämligen den beryktade Ombergsbacken och då vill vi inte ha stela depåben! Hemligheten är att ta sig upp i sin egen takt och sen njuta av den smala och otroligt vackra sträckan på berget medan pulsen lugnar sig.
Vi stannar vid vår favoritutsiktsplats när vi cyklat 40 km, äter ryggficksbanan och njuter av en till synes ändlös vy över Vättern.

Sista biten över Omberg är idel utför, bokskog som välver sig över vägen och cykellycka i sin renaste form. Vi svishar förbi Alvastra klosterruin och svänger återigen ut på slätten.

Här väntar en annan vind, fler historiska platser, världens längsta runskrift till exempel, som finns på en sten i Rök som vi ser från vägen. 
Snart är vi framme vid den gamla E4:an och där får vi äntligen vinden i ryggen. Vägen är rak och kan upplevas tråkig men tack vare de vackra vyerna och den breda, glest trafikerade vägen, är det ett par härligt bekymmersfria kilometer till Väderstad.

I Väderstad stannar vi igen efter 60 km för om vi måste klara oss utan depå så ska vi absolut ha cykelfika! Väderstad Centralkonditori har fantastiska räkmackor och bullar som är kända vida kring, missa inte dem.

Med ny energi trampar vi mot Bjälbo och Skänninge och förundras över hur dessa lugna trakter en gång varit maktcentrum i Sverige. I Skänninge hör det till att känna att vi nästan är framme och ändå inse att det är en bra bit kvar, närmare bestämt 25 km.

På vägen mot Fivelstad får vi hjälpas åt att dra varandra innan vi får vinden i ryggen igen vid Fågelsta. Nu närmar vi oss målet, börjar drömma om vad vi ska äta när vi kommer hem och känner oss nöjda med vår prestation. Sista biten genom Motala blir en spurt med full fart nerför "Engelbacken" innan vi rullar in mot hamnen över kullerstenarna. 

När vi klickar ur våra pedaler och pustar ut över styret vet vi att det inte var sista gången, detta är en favorittur vi återkommer till.